With my endless love and affection I dissect you
What fascinates me most about the human body is its impermanence and how it changes through time despite our attempts to modify it. Michael Jackson was a living proof of a lifelong quest to achieve perfection; a great artist with an amazing life story that left behind a worn, fragile body that was anything but perfect.
My work is about corporeality, identity, life and death resulting from a fascination for the human body. I tend to dissect things, take them apart and put them together. Sculpting an object has become like a surgical incision; with needle and thread I sew layers together, piece by piece, into an organic shape. I am drawn to things in between. I collect fragments. One side of my work is about perfection and control, but also how opposites attract. As much as I search perfection, I look for imperfection.
Det som fascinerar mig mest med den mänskliga kroppen är dess obeständighet och hur den förändras med tiden trots våra försök att modifiera den. Michael Jackson var levande bevis på en livslång strävan efter fullkomlighet. Han var en framstående artist med en fantastisk livshistoria som lämnade en sliten och skör kropp efter sig som var allt annat än perfekt.
Mitt arbete handlar om kroppslighet, identitet, liv och död och grundar sig i en fascination av den mänskliga kroppen. Jag brukar dissekera saker, ta isär dem och sätta ihop dem igen. Att skulptera ett föremål blir som att göra ett kirurgiskt ingrepp; med nål och tråd syr jag ihop olika lager, bit för bit, till en organisk form. Jag dras till ting mittemellan. Jag samlar fragment. En sida av mitt arbete handlar om fullkomlighet och kontroll, men även om hur motsatser dras till varandra. Även om jag söker efter fullkomlighet så söker jag även efter ofullkomlighet.