to a close look at the consequences of the speculative home market and real estate conditions; from an alternative cultural production such as hip-hop, through a subjective archival exploration of the music ‘icon’, to the anarchist communities and decent politics; and from the intersection between the use and misuse of media representations, through a spatial experience of the heartbeat, to a reflexive interrogation of the exhibition context itself as a site of codification and enclosure. These are just some of the themes explored.
At the core of this activity there has been a clear need not only to address a familiar set of assumptions as to what constitutes artistic practice, but to invite reflections and re-examine connections between art and a wider social sphere. By establishing a strong, publicly-oriented agenda the emphasis on production, which defines the outcome as a particular thing, be it drawing, photography or video installations, is lifted and can be refocused on the formulation of practice and the underlying interests embedded in that practice. In this way, attention shifts from object to discourse and from product to the context and conditions of production and reception. It has been a privilege to be part of this process and dialogue. Such appreciation is also shared by the rest of the arts faculty involved with the graduate programs: Magnus Bartäs, Johanna Billing, Andrea Creutz and most recently, Katja Aglert and Per Hasselberg.
Marysia Lewandowska, Professor of Fine Art
“…vad vi har lärt oss att kalla ‘kunnande’ borde kallas ‘begär’; kunskap är ett sätt att få begäret att låta mindre skamligt…” /Adam Phillips
Under de senaste två åren har studenterna i mastergruppen Konst i offentligheten rört sig i en konstnärlig aktivitetsterräng som inte enbart definierats av dess produkter eller konstföremål utan även av undersökningar och engagemang där en uppsättning frågeställningar använts för att besvara många av studenternas frågor.
De har – ofta vägledda av noggrann forskning – rört sig mellan discipliner, tekniker, teorier och metoder när de valt de bäst lämpade sätten att realisera sina projekt på. Även om de arbetat individuellt så visar deras projekt på nyttan med de kollektiva processerna som är så starkt etablerade i utbildningsprocessen.
Konstfack är en experimentverkstad, ett diskursivt forum, ett laboratorium och en “drömfabrik” där konst som kunskap påträffas och medskapas i pendlingen mellan studion, verkstaden, seminarierummet, hörsalen, galleriet och biblioteket.
Vad som klart träder fram i årets Vårutställning är att det finns ett imponerande spektrum av passionerade förslag som riktar vår uppmärksamhet mot ämnen som vanligtvis inte syns till i den förhärskande diskursen.
Från att definiera “parasit” som både en biologisk och ekonomisk angelägenhet, genom det “trans-exotiska” i relation till musikalisk omarbetning,
till en ingående undersökning av konsekvenserna av en spekulerande bostads- och fastighetsmarknad; från en alternativ kulturproduktion som till exempel hip hop, genom en subjektiv arkivutforskning om den musikaliska “ikonen”, till anarkistsamhällen och en anständig politik; från korsningen mellan bruk och missbruk av mediarepresentationer, genom den rumsliga upplevelsen av ett hjärtslag, till ett reflexivt förhör av själva utställningskontexten som en plats för kodifiering och avgränsning. Detta är bara några av de teman som utforskats.
Centralt för arbetet har varit inte bara att bemöta en välbekant mängd antaganden om vad konstnärligt arbete är, utan även att inbjuda till reflektion och att på nytt undersöka kopplingarna mellan konst och den större sociala sfären. Genom att etablera en stark, offentligt inriktad agenda, kan tonvikten på produktion – som definierar resultatet som en specifik sak, vare sig det rör sig om en teckning, ett fotografi eller videoinstallationer – lyftas och fokus kan istället läggas på formuleringen av utövandet och de underliggande intressen som finns inbäddade i detta utövande. Detta gör att uppmärksamheten förflyttas från objektet till diskursen och från produkten till den kontext och de förutsättningar som styr produktion och mottagande. Det har varit en glädje att få vara del av denna process och dialog. Denna uppskattning delas också av resten av medlemmarna av Institutionen för Konst som arbetar medutbildningarna: Magnus Bärtås, Johanna Billing, Andrea Creutz, och nyligen Katja Aglert och Per Hasselberg.
Marysia Lewandowska, professor i konst