Konstfack

Bachelor / Fine Art

A group of students filming, building, photographing, composing, animating, confronting, interviewing, lobbying, acting, investigating, remembering, driving people crazy, drawing, painting, baking, provoking, editing, holding rallies and going with the flow. A collection of people and individuals getting along under one common roof. Helping and challenging each other and themselves. Who are all in active participation. Participation and presence in a common room, a private room, a political room, a room for escape, a room for contemplation, a room for conflict.
 
Many of these rooms overlap. Some are physical rooms, some are imaginary (utopian). Most are speculative. Experiences are pitted against each other in these discussions and rooms.
 
To summarize or to try to find a common thread, theme or common ideas in a class is a project that, naturally, is hopeless in itself. Still, it is always there you start trying to see something. Presumably, the day something like this were to happen is the day to do a major overhaul of the education.
One thing that has united us during the year is all the conversations about art that we have had. And by extension, about where this art can find place and what we can do with it, about where someone is an artist, about who can be one.
 
Being at an art school in 2013 is to be constantly faced with the question: Where is the art? As teachers and discussion partners, we constantly encounter new situations and new answers to this question. In the students, there is just as much expertise within both narrow and broad areas. You are continually faced with work that is new to you.
 
As a teacher, you become more of a colleague than a traditional conveyor of knowledge. This role demands a high level of confidence from all involved, an active participation. This participation by everyone involved is what changes us and the premise for being able to jointly acquire new experiences, without necessarily having definite answers to the questions that are asked.
 
Thomas Elovsson, Senior lecturer in Fine Art
En grupp studenter som filmar, bygger, fotograferar, komponerar, animerar, konfronterar, intervjuar, uppvaktar, spelar teater, undersöker, minns, driver folk till vansinne, tecknar, målar, bakar, provocerar, redigerar, har massmöten och flyter med. En samling människor och individer som samsas under ett gemensamt tak. Som hjälper och ifrågasätter varandra, och sig själva. Som alla är aktivt deltagande. Deltagande och närvarande i ett gemensamt rum, ett privat rum, ett politiskt rum, ett rum för flykt, ett rum för kontemplation, ett rum för konflikt.
 
Flera av dessa rum överlappar varandra. Några är fysiska rum, några är imaginära (utopiska). De flesta är spekulerande. Erfarenheter ställs mot varandra i dessa diskussioner och rum.
 
Att sammanfatta eller försöka hitta en gemensam tråd, tematik eller gemensamma idéer i en klass är ett projekt som ju förstås är hopplöst i sig. Ändå är det alltid där man börjar försöka se något. Förmodligen är det så att den dagen något sådant skulle ske är det dags att se över en utbildning ordentligt.
En sak som förenat oss under året är alla de samtal om konst som vi haft. Och i förlängningen om var denna konst kan ta plats och vad vi kan ha den till, om var man är konstnär, om vem som kan vara det.
 
Att befinna sig på en konsthögskola år 2013 är att konstant ställas inför frågan: Var finns konstverket? Som lärare och samtalspartner möter man konstant nya situationer och nya svar på denna fråga. Hos studenterna finns lika mycket expertis inom smala som breda områden. Man står ständigt inför arbeten man är ny inför.
 
Som lärare blir man snarare en medarbetare än en traditionell förmedlare av kunskap. Denna roll kräver ett stort förtroende från alla inblandade, ett aktivt deltagande. Detta deltagande från alla inblandade är det som förändrar oss och som är förutsättningen för att vi gemensamt kan skaffa oss nya erfarenheter, utan att för den skull ha säkra svar på frågorna som ställs.
 
Thomas Elovsson, lektor i konst