The age we live in places great demands on us all, including craft-artists. We are to be adaptable, employable, connected, updated and upgraded. New technology offers new possibilities, but also new problems to be solved. We cannot stick our head in the sand (or clay) and pretend everything is just as it was yesterday. 3D printers and 3D scanners will soon be found in everyone’s home, at least if we believe those gazing into the (glass) ball. So, if everyone will soon be able to print their own favorite coffee cup or their own personal brooch, what is the point of the craft-artist?
For me, the answer is obvious, and I hope that everyone who visits this year’s Degree Exhibition will agree with me. Using the materials ceramics and glass, along with their arduously acquired and specific knowledge of the materials, this year’s graduates have succeeded in formulating projects that extend far beyond the paths traditionally trampled by craft-artists.
They pose questions of both an existential and political nature and make statements that show that they want to use their projects to make a difference in the world. They demonstrate structures of inclusion and exclusion, examine identity-creating mechanisms, experiment with concepts and boundaries and try to connect experiences from concepts such as Christian mysticism and flight mechanics with the materials ceramics and glass.
The resulting works are full of nuances and extremely inter-disciplinary, but they remain anchored in our materials ceramics and glass in a natural way. This means that this year’s graduates demonstrate the point of crafts very well: to use materials to problematize and make visible the conditions of human life in a world which is material more than anything else.
Sara Isaksson From, Senior Lecturer in Applied Art, specialising in Ceramics
Tiden vi lever i ställer stora krav på oss alla, så även på oss konsthantverkare. Vi ska vara anpassningsbara, anställningsbara, uppkopplade, uppdaterade och uppgraderade. Nya tekniker ger oss nya möjligheter men även nya problem att lösa. Vi kan inte gömma huvudet i sanden (eller leran) och låtsas som att allt är precis som igår. 3D-skrivare och 3D-scannrar är snart i var mans hem, i alla fall om man ska tro dem som skådar in i (glas)kulan. Och om alla snart kan printa ut sin egen favoritkaffekopp, sin egen personliga brosch; vad ska vi då med konsthantverkaren till?
För mig är svaret givet och jag tror och hoppas att alla som besöker årets Vårutställning kommer att hålla med mig. Genom materialen keramik och glas och sina hårt ihopslitna specifika materialkunskaper lyckas årets kandidatexamensstudenter formulera projekt som räcker långt utanför konsthantverkets av tradition upptrampade stigar.
De ställer frågor av både existentiell och politisk karaktär och de gör påståenden som visar att de med sina arbeten vill göra skillnad i världen. De visar på strukturer av inkludering och exkludering, undersöker identitetsskapande mekanismer, laborerar med begrepp och gränsdragningar och provar att koppla ihop erfarenheter från såväl kristen mystik som flygmekanik med materialen keramik och glas.
Resultaten av deras arbeten är mångfasetterade och i högsta grad interdisciplinära, men med en självklar förankring i våra material keramik och glas. Vilket gör årets kandidatexamensstudenter till goda företrädare för vad vi ska ha konsthantverket till; att i och genom materialen problematisera och synliggöra förutsättningar för mänskligt liv i en värld som mer än något annat är just materiell.
Sara Isaksson, lektor i konsthantverk med inriktning på keramik