Sekvenser
I call them sequences. They are observations, comments and sometimes utopias.
I am working with the dolls. Maybe they embody to be lost, and at the same time, a search for hope and calmness. They are looking in the bend of the arm and the navel. All in sequences, as small fragments of a feeling.
Maybe I draw a map of places inside me I do not understand. I believe it is important to remind that they exist even if they are not measurable.
Jag kallar dem sekvenser. Sekvenserna är betraktelser, kommentarer, ibland utopier.
Jag jobbar med dockorna. Kanske ger de kropp åt vilsenheten, och på samma gång, letandet efter hoppet och lugnet. De letar i armvecket och naveln. Allt i sekvenser, som små fragment av en känsla.
Kanske ritar jag en karta över platser som jag inte förstår i mig själv. För att jag tycker att det är viktigt att påminna om att de finns även om de inte går att mäta.